Tankar kring klimatångest
Jag har alltid haft mål och drömmar. Det är något som har gett mig mening och handlingskraft. Jag har exempelvis alltid velat studera vid ett universitet, vilket jag också har fått den enorma förmånen att göra. Det är först nu när studierna är avklarade och jag står inför upprättandet av nya mål och drömmar jag faktiskt inser dess stora innebörd. Både som vägledare i livet men också för att skapa välmående.
Detta reflekterar jag särskilt över då jag idag finner det svårare att skapa både kortsiktiga och långsiktiga mål till följd av klimatförändringarna. Jag besitter nämligen en okunskap om huruvida förhållandena framöver faktiskt kommer vara människovänliga inom de kommande åren. Visserligen är livet oförutsägbart och egentligen vet man aldrig hur många år man tillåts leva. Detta bör premiera mer kortsiktiga mål. Men vissa drömmar har en lite mer långsiktig karaktär. Ta exempelvis frågan om att skaffa barn. Vill jag sätta ett barn till världen om det inte går att försäkra sig om att förhållandena på jorden är förenliga med liv?
Vissa drömmar vågar jag dessutom inte längre ha. Min stora passion i livet är att resa, men med tanke på flygets enorma klimatpåverkan finner jag det svårare att motivera resande trots dess enorma glädje.
Hur ska man då resonera i dessa frågor? För det är också en konflikt mellan kortsiktighet och långsiktighet. Jag har kommit fram till att fullständig klimatångest gör en deprimerad och aningen handlingsförlamad - det breder ut sig en hopplöshet.
Istället tror jag starkt på hoppet. Vi kan fortfarande göra skillnad. Jag tror också på en gemenskap, att inte ta på sig hela bördan själv utan att diskutera dessa bekymmer med andra. Detta kan vidare skapa handlingskraft och driv. Detta är också några av de lösningar de presenterar i miljöpodden för att hantera klimatångest.
Så, vad har jag då personligen kommit fram till? I och med att jag har övergett den fullständiga hopplösheten och istället anammat hoppet vågar jag nu sätta upp både kortsiktiga och långsiktiga mål. Samtidigt har en starkare förändringsvilja börjat växa fram. Jag kommer exempelvis fortsätta att resa, men att det kanske får bli färre och längre resor. När det kommer till resor inom Sverige kommer flyget att slopas helt. Men jag hoppas givetvis att det inom en snar framtid kommer en hållbar lösning inom flyget. För när så är fallet är det inte säkert att jag är lika återhållsam med resandet :-)
Detta reflekterar jag särskilt över då jag idag finner det svårare att skapa både kortsiktiga och långsiktiga mål till följd av klimatförändringarna. Jag besitter nämligen en okunskap om huruvida förhållandena framöver faktiskt kommer vara människovänliga inom de kommande åren. Visserligen är livet oförutsägbart och egentligen vet man aldrig hur många år man tillåts leva. Detta bör premiera mer kortsiktiga mål. Men vissa drömmar har en lite mer långsiktig karaktär. Ta exempelvis frågan om att skaffa barn. Vill jag sätta ett barn till världen om det inte går att försäkra sig om att förhållandena på jorden är förenliga med liv?
Vissa drömmar vågar jag dessutom inte längre ha. Min stora passion i livet är att resa, men med tanke på flygets enorma klimatpåverkan finner jag det svårare att motivera resande trots dess enorma glädje.
Hur ska man då resonera i dessa frågor? För det är också en konflikt mellan kortsiktighet och långsiktighet. Jag har kommit fram till att fullständig klimatångest gör en deprimerad och aningen handlingsförlamad - det breder ut sig en hopplöshet.
Istället tror jag starkt på hoppet. Vi kan fortfarande göra skillnad. Jag tror också på en gemenskap, att inte ta på sig hela bördan själv utan att diskutera dessa bekymmer med andra. Detta kan vidare skapa handlingskraft och driv. Detta är också några av de lösningar de presenterar i miljöpodden för att hantera klimatångest.
Så, vad har jag då personligen kommit fram till? I och med att jag har övergett den fullständiga hopplösheten och istället anammat hoppet vågar jag nu sätta upp både kortsiktiga och långsiktiga mål. Samtidigt har en starkare förändringsvilja börjat växa fram. Jag kommer exempelvis fortsätta att resa, men att det kanske får bli färre och längre resor. När det kommer till resor inom Sverige kommer flyget att slopas helt. Men jag hoppas givetvis att det inom en snar framtid kommer en hållbar lösning inom flyget. För när så är fallet är det inte säkert att jag är lika återhållsam med resandet :-)