Växter som terapi
Att ta hand om växter har för mig inte varit någon större framgångssaga tidigare. Jag har på något sätt lyckats både övervattna eller helt glömma bort de växter jag har fått ansvar för. Märk tydligt fått ansvar för - jag hade självfallet inga egna växter. Nu på senaste tiden har emellertid hajpen av gröna växter fångat mitt intresse. Jag blev särskilt engagerad en dag när jag tilldelades två vackra skott av arten elefantöra. Jag blev helt betuttad i dessa små varelser och ville till varje pris se till att de växte och trivdes i sin nya miljö.
Efter detta har växtintresset fullständigt blommat. Det är något så fint i att se den lilla plantan växa upp. Det är dessutom betydligt mer engagerande att få vara med från start istället för att köpa en befintlig växt. Nyttan är också stor om man odlar något ätbart, exempelvis kryddor eller grönsaker.
Jag anser dessutom att odling är det ultimata exemplet på slow living. Det tar sin tid det tar från det lilla fröet till den färdiga plantan & att få vara med längs vägen är himla välgörande.
Efter detta har växtintresset fullständigt blommat. Det är något så fint i att se den lilla plantan växa upp. Det är dessutom betydligt mer engagerande att få vara med från start istället för att köpa en befintlig växt. Nyttan är också stor om man odlar något ätbart, exempelvis kryddor eller grönsaker.
Jag anser dessutom att odling är det ultimata exemplet på slow living. Det tar sin tid det tar från det lilla fröet till den färdiga plantan & att få vara med längs vägen är himla välgörande.
Foto: Planet Values